Rosenlund
alltså dessa ögon, herregud..
idag var vi på rosenlundssjukhus eftersom marleys logoped sofia även har ett kontor där (annars brukar vi gå i barnängen). marley var så himla duktig och koncentrerade sig hela timmen utan flams. när övningarna blir lite svåra märker man han att inte alls är lika road men det var inget larv från hans sida iaf, så himla glad att marley överlag inte är speciellt trotsig eller liknande.
massa nya övningar men också massa bakläxa. jag känner ändå att vi har varit rätt duktiga med marley men nu fick jag en bunt mer ord som det skulle vara bra om marley kunde teckna, hej tre st a4-papper! det hänger verkligen på oss som föräldrar att marley får ett språk. jag är så tacksam för att han har en logoped samtidigt kan jag tycka att det är sanslöst att teckenkurserna man kan bli skickade på är 2 ggr i veckan DAGTID. alltså VEM i hela FRIDENS NAMN kan gå på teckenkurs kl 10-12 två ggr i veckan? det är ju helt absurt.
hur som helst var det mysigt att få spendera tid med marley ensam. han är så fantastisk och rolig, det är så synd att så få förstår honom som jag och mattias gör. dagis är äntligen på vår sidan nu iaf, dom har erkänt att dom inte har resurser för att tillgodo se marleys behov och kommer backa oss i att försöka söka en talpedagog som kan komma in och vara som en resur till marley några timmar i veckan.
varje gång vi varit hos logopeden så känns det hopplöst och hoppfullt samtdigt. marley är fuktig och gör framsteg. vi började hos logopeden precis när han fyllt 2 år och nu i sommar blir han ju hela 3 år. man märker att detta år har gjort stor skillnad men tyvärr nästan ingen skillnad i det verbala talet. sen fick jag en annan dröm krossad idag som gjorde att jag fick lite ont i magen. jag var under uppfattning att det fanns "språkklasser" i vanliga skolor (bla eriksdalsskolan i skanstull) där barn som behöver teckenstöd kan gå men idag fick jag veta att det är barn som har flera problem som går där. om man gör bedömningen att marley fungerar helt normalt i övrigt (det är bedömningen nu men man vet ju inte i framtiden) men inte kan prata så kommer han få börja i vanlig förskoleklass och (förhoppningsvis) så en resurs som går med honom.
det enda jag kunde tänka på var typ marley 6 år, inga kompisar och blir retad för sitt tal. ush. min lilla skatt, mina vackra lilla kille. ingen vet hur framtiden kommer bli - och egentligen spelar det väl ingen roll. men man vill ju ha svar som förälder. på måndag ska jag på ett 2h långt möte med NU-teamet på Rosenlund där vi ska prata om marley och sen på onsdag ska dom träffa marley i ca 2h och bedömma honom. tror det ska vara en pyskolog och en logoped med? äh, vet inte.
så himla många tankar och så få svar. vår logoped säger mest "jag är helt säker på att han kommer lära sig prata, jag vet bara inte när".
ägd.
bild från instagram.
imorse hittade marley 10 kr på golvet så jag bad självklart om att få tian. man vet aldrig om pengar hamnar i munnen eller elementen när det kommer till min grabbhalva lixom. marley kollade då på mig och tecknade "pappa jobbar, pappas pengar" innan han sprang iväg och garvade. haha.. alltså den här killen, så jävla skön. visst är det ett hinder att han inte kan prata och vi måste verkligen lära oss och honom mer tecken så att han kan bilda mer meningar.. men ibland förstår man ju klart och tydligt. haha!
vi märker att han tänker i hela meningar och är på samma nivå som han bör rent mentalt. han försöker berätta massa för oss och blandar tecken men långa "eeeh, aaah, oooh". han är oxå tydlig i sitt krpppsspråk och miner. den är ingen tvekan allt om att han är en smart kille.
vi märker att han tänker i hela meningar och är på samma nivå som han bör rent mentalt. han försöker berätta massa för oss och blandar tecken men långa "eeeh, aaah, oooh". han är oxå tydlig i sitt krpppsspråk och miner. den är ingen tvekan allt om att han är en smart kille.
om några veckor är det dax att göra utredning med NU-teamet på rosenlund. detta var nått vi sökte för snart ett år sen (tack stockholm, ni är verkligen on top of things när det gäller min son. not.) och känner väl egentligen att vi inte behöver nån utredning längre men vi kommer gå iaf. samla så mycket papper kring marley som möjligt och försöka söka en resurs till förskolan.
den där familjen som vi var innan vi hade en son.
bilder från instagram.
i lördags jobbade jag 9-21. det är 12 timmar. alltså jag ska väl knappast klaga - jag jobbar typ aldrig. men 12 timmar tar på både kropp och sinne och när jag äntligen gick av i högdalen strax efter 21 så kände jag bara "men hallå - vart tog helgen vägen?". när jag vaknade på söndagen kände jag att vi var tvugna att göra nått och efter lite slösurfande på min tjusiga ipad (tack mattias, sååå fin födelsedagspresent! ♥) så satt hela familjen i bilden på g mot sjöhistoriska. jag älskar att gå på museum och har alltid sagt att kultur, konst och historia ska vara en naturlig del av mina barns vardag. pengar, klass eller förort ska aldrig stå ivägen för att man ska få ta del av dom finare salongerna - jag tror mycket starkt på detta. sen tror jag att man blir smartare om man tidigt intresserar sig för just historia, konst och kultur. hehe. pretto-freja.
hur som helst så var vi rätt ofta på museum, utställningar osv med tjejerna när dom var yngre. engla har pysslat på moderna museets familjedag och vega har varit på livrustkammaren mer än dom flesta 5 åringar (hell, säkert fler ggr än dom flesta vuxna! anyway..) men när marley kom så blev våran familj helt plötsligt gigantisk. vi var även familjen som var först i parken under tiden vi var en tvåbarnsfamilj men med nr 3 så ändrades allt från tider till hur smidigt man fungerar. marley har varit en liten hellraiser och förra året funderade vi nästan seriöst på att köpa ett koppel till ungen. grr.
hur som helst så är marley mycket bättre nu. han vet att man måste hålla handen och springer inte alls iväg på samma sätt som innan. pjuh, även småkillar växer upp! söndagens besök på sjöhistoriska var underbart. jag älskar att se mina barn lära sig saker, ta in info och stå nära när man läser om olika saker. flashbacks från min egen barndom såklart. än idag kan jag känna pappas varma, lite rökdoftande, andedräkt när han berättar fakta som inte stod med i utställningarna om jag bara blundar. min pappa har nog aldrig varit mer hjälte än då, vet att saga tyckte det samma även om hon ibland tyckte att han babblade för mycket. jag hoppas att mina barn ska minnas mig på samma sätt (minus röklukt!).
efter sjöhistoriska gick vi till thielska galleriet (hah, där har jag varit med pappa och vega tidigare!) för att fika i trädgården. det var rätt fullt men vi lyckades få ett bord och kidsen goffade dyr kladdkaka och drack fanta i solen. sen blastade vi näääk-låtar när vi körde genom djurgården (kulturkrock!) och kidsen somnade till välbekant förortsmusik. haha! älskar när vi helt plötligt blir dom vi var innan, dom vi är innerst inne.
BVC för sista gången.
min fina vega.
imorgon är det dax för vegas sista bvc-besök om jag fattat allt rätt (nästa år är det väl skolhälsan som har hand om allt?). känns lite udda och pirrigt.. ja, alltså inte att hon ska till bvc utan att hon nu börjar bli så himla stor. snart är det förskoleklass och hela skolgrejen.. herregud. min lilla tjej lixom! ♥
bvc-malin kommer inte vara där då hon fortfarande är mammaledig med sin lilla max och det unnar jag henne. hon kämpade så för att få sin lilla bebis och jag inte ingen annan människa som verkligen förtjänar att bli mamma som hon. åh, malin.. vilken otrolig människa. haha, fan va blödig jag är.
jag skulle tippa på att vega är några cm längre än 1 meter och att hon väger runt 15-16 kg. det var ett tag sen vi vägde henne (inget vi normalt sysslar med men då och då ställer hon sig på vågen för att "mäta sina fötter" och kollar man snabbt ser man ju vad hon väger. tss!) så jag är inte helt säker. hon är helt perfekt som hon är.
däremot har hon börjat tänka mycket själv på att hon är kortare än sina vänner och vi pratar mycket om hur man fortfarande kan vara "en stor tjej" även om man är kort. har flera ggr påpekat att vi helt enkelt är korta i våran familj - både vegas farmor, mormor och faster är kortare än mig och med mina kaxiga 162,5 cm över jorden och min syster är i samma längd. att vega skulle bli lång var det nog ingen som trodde! haha!
hur som helst är det dax för spruta oxå. minns inte vilken men det är nån påfyllningsgrej som innehåller 4 olika vaccin. tror att det kommer gå bra - vega är överlag rätt duktig när det kommer till läkarbesök och liknande. förhoppningsvis blir hon inte mosig efteråt för jag skulle gärna svänga förbi ikea och köpa några krukor.. fast det är kanske att push it a bit? kanske bara blir lunch på max i sjöstan istället? :)
från 4 till 5.
vega
tänk va mycket som kan hända på 1 år? inte bara i ens barns utseende utan rent allmänt.. för ett år sen så såg mitt liv så himla mycket annorlunda ut! just att kunna kolla tillbaka och läsa om hur man tänkte, gjorde och kände förut kan jag sakna med bloggen. jag hoppas att jag nån gång snart börjar dokumentera mitt liv igen..
men på tal om utseende - herregud va vega har blivit äldre! minns att hon ville ha långt hår när hon fyllde 4 år så vi plannade det så att alla lockar skulle komma ut till deras riktiga längd. minns att vi alla tyckte att det var hysteriskt långt.. i år ville hon platta håret igen men vi hann inte utan drog bara några tag med borsten men det vart ju långt ändå? :) hon har verkligen helt fantastiskt hår den där tösen. fattar inte vad jag tänkte när jag ville klipp av henne allt?
vegas 5 års-kalas blev iaf himla lyckat och hon har redan börjat planera hennes två (!!) nästkommande kalas. varje kväll vid nattningen pratar vi om allt från mcd-kalas till maskerader. tänk att sånt kan vara så spännande? hon börjar verkligen bli stor! en annan sak som vi märkt och är himla stolta över är hur tacksam och ödmjuk vega blivit.
för några dagar sen gick vi förbi leksaksaffären här i högdalen och vega såg en monster high-docka i fönstret som hon gärna ville ha. jag sa att dom är rätt dyra för att vara leksaker och då kollade hon på mig och sa "mamma, det gör inget om jag inte får nån monster high. jag kan önska mig det till julen istället". gulle! ♥ hon fick 3 monster high till slut och vart otroligt glad för dom alla. samma var det när morfar kom över och gav henne ett par nycklar - hon blev jätteglad och frågade lyckligt om det bara var ett par helt egna nycklar eller om man skulle låsa upp nått? :) dom gick till en cykel men det var ändå helt fantastiskt att se henne glad för ett par nycklar oxå. finaste tjejen.
Vega 5 år!
Imorse var det frukost på sängen och hela baletten eftersom min förstfödda fyllde 5 år. tänk va tiden går fort! jag ska väl knappast säga att "det känns som igår jag tog hem henne från bb" men det känns iaf inte som om jag varit mamma till den här fantastiska tjejen i hela 5 år redan! hon är lyckan personifierad, är verkligen larvigt tacksam och glad över att jag har henne i mitt liv.
på lördag ska vi ha lite kalas här hemma och då ska jag ta en finare bild på henne så jag kan fortsätta min rad av bilder från olika åldrar. jag tänker att hon inte alls ser annorlunda ut från när hon fyllde fyra (när jag tittar på bilden från hennes kalas förra året) men jag misstänker att när jag tar en bild imorgon så kommer det vara en helt annan liten tjej på bilden - precis som det alltid är! det är på bilder man ser att dom växer och blir äldre, i vardagen tänker jag inte alls på det. det slår mig då och då "helvete va lång hon blivit" eller nått sånt men ja.. det är väl på bilder man ser det mest?
grattis igen min lilla tjej.
ett kollge från instagram.
svar i slutet av april!
idag ska vi till logopeden igen. det känns som om det varit tätt mellan gångerna men det är bara för att vi förra veckan var på språkförskolan och hälsade på. marley var helt fantastisk - jag och mattias var så himla stolta. man vet aldrig riktigt vad man kan förvänta sig av barn i helt nya situationer men marley var nyfiken och glad hela tiden och när det var dax att gå in på logopedens kontor och göra övningar medan vi satt utanför och pratade med föreståndaren så var det inga problem alls.
kul att se att andra logopeder / folk som jobbar med tecken förstår marley oxå. inte bara vi här hemma och våran logoped. haha! jag tror dom satt där inne i 40 min innan marley tröttnade och ville komma ut och leka i "hemhörnan" med kök och plastmat.
vi får veta i slutat av månaden om han får en plats eller inte. känns nervöst. språkförskolan verkar så himla bra och både jag och mattias blev glatt överraskade av både personal, lokaler och hur allt var uppbyggt. både föreståndaren och logopeden var impade över hur duktig marley är på tecken (trots sin ringa ålder) och tyckte att vi gjort helt rätt i att kräva logoped från 2 år. deras bedömning är att marleys tal inte kommer komma igång av sig själv utan att han kommer behöva jobba på det och ju tidigare desto bättre.
dom går efter behov (dvs ett äldre barn än marley med samma problem har ett större behov av en förskoleplats hos dom) men dom träffar ändå alla och gör egna bedömningar. dom förstod problematiken med att marley efter sommaren ska börja i storbarnsgrupp där det självklart är viktigare att ha ett talande språk för att inte bli utanför i leken. jag tror att dom kommer väga in detta i sitt beslut. föreståndaren sa att det skulle vara mycket sorgligt om marleys glada attityd och självförtroende skulle försvinna för att han blir satt i en grupp där ingen kommer förstå honom, att detta skulle kunna påverka honom negativt lixom.
åh, hoppas hoppas hoppas! det känns som att det är marleys tur nu! vi har även fått veta att det finns språkförskoleklass och språkklasser i vanliga skolor oxå för barn som inte pratar men annars är helt normala, bl a på eriksdalsskolan i skanstull. nästa år ska vi söka skola för vega och det känns mycket förvirrande nu. vi har kollat på en skola som ligger nära oss som verkar bra men om marley inte kommer igång med talet och kasnke kommer gå i förskoleklass / skola på söder så vill vi ju ha vega i samma skola.. ska man då söka eriksdalsskolan på en gång till henne? men tänk om marley börjar prata snabbt.. då vill vi ju att båda går här hemma i högdalen. gah!
aja, nu ska jag och marley in till söder och logopeda oss.
melodifesti-balen.
"Wow mamma, Marley är verkligen snygg idag!
Ser ut som Anton i melodifesti-balen!" - Vega, 5 år.
Ser ut som Anton i melodifesti-balen!" - Vega, 5 år.
april, april.
vega spanar på snöflingor i april
alltså när kommer våren egentligen? herregud, snö i april.. aja, snart är det vår och då kommer alla glömma den här vintern! om dryga 2 veckor fyller min lilla skatt 5 år. i helgen pratade jag och mattias om hur det var att får veta att vi väntade henne, nått vi egentligen alltid pratar lite om den 6 april. tänker oxå alltid en stund på min kompis josefina som verkligen fanns där för mig i all förvirring! ♥
på vegas önskelista i år står en cykel, monster high-dockor och en fisk. nått jag tycker om med vega är att hon verkligen tänker efter. hon önskar sig inte 100 saker åt höger och vänster utan känner efter vad det är hon vill ha och motiverar det. fisken tex är en robotfisk som man kan ha i en skål - den vill hon ha så hon kan få ha ett husdjur även fast vi inte har plats / kan ha pälsdjur pga allergi. haha så sött.
morfar ska köpa en cykel till henne så det kommer hon få.. och sen blir det väl säkert nån monster high-docka från mig och mattias. vi vet dock inte riktigt hur vi ska fira vegas födelsedag.. förra året hade hon några tjejkompisar över på kalas. det var trevligt men jag velar lite över hur vi ska göra i år.. vi får se.
mini marley
marley, min lilla trooper.
Marley tillsammans med gudmor Lina ♥
min fina lilla kille.. vad skulle jag göra utan dig? du är verkligen pusselbiten som fick oss att gå från två unga människor med ett barn till en familj. om jag fick växa upp snabbt när vega kom så var det ingenting mot mognaden som kom av att axla rollen som tvåbarnsmamma! ♥
jag tror jag har berättat tidigare att marley inte pratar? vi noterade det med viss oro redan när han var 1,5 år men alla sa att det var helt normalt och att vissa barn (speciellt pojkar!) kan vara lite sena men vi gav oss inte och vid 2 år började marley gå hos en logoped. han är nu diagnoserad med expressiv språkstörning (innebär att marley förstår allt man säger och är på samma nivå som andra barn i hans ålder men att han inte pratar) och vi är mitt i en bubbla av att lära oss teckenspråk, söka till språkförskola och självklart försöka få marley att börja prata.
man tror aldrig att det ska vara nått fel på ens barn och när det börjar gå upp för en att ens barn har problem med vissa saker så blir man rädd. ibland är jag så himla nervös över marleys skolstart trots att han inte ens fyllt 3 år! tänk om han inte kan prata när han ska börja i skolan? får hörande barn gå i skolor där man tecknar istället för att prata? kommer han bli mobbad? kommer nån försöka sätta honom i sär-klass? tankarna går på högvarv!
men ibland tänker jag oxå på vilken tur det var att det var just mitt barn som inte kunde prata.. eftersom jag redan kunde rätt mycket stödtecken och eftersom både hans moster och ena gudmor tecknar. sen är det så himla fint att se hur både mormor och vegas gudmor linda har laddat ner appen tecken.se (rekomenderas!) och lär sig samtdigt som marley.
nu tänker vi nästan inte på att marley inte pratar för att han tecknar så himla mycket nu. innan fick vi uppmana honom att teckna och hans favoritsätt att få uppmärksamhet var att skrika och peka på det han ville ha. nu suger han åt sig tecken som en liten tvättsvamp och eftersom vega lär sig på dagis så förstår hon vad han säger. finns inget finare att se än när marley tecknar åt vega och hon förstår och pratar tillbaka till honom. bästa kidsen, alla kategorier.
nästa månad ska vi på möte på en språkförskola på södermalm som vi sökt till. vi hoppas att det ska kännas bra och att marley kanske ska kunna få en plats där. dom går efter behov och eftersom marley är så liten så finns det många som har större behov men ja, vi hoppas..
livet.
jag har precis avslutat två kurser och njuter av några dagars ledighet innan det är dax att köra igång med nästa kurser. fick ett B i samhällskunskap 2 samt ett C i naturkunskap 1b. men om jag får skryta lite så fick jag faktiskt ett B på sista provet i just natur! har varit larvigt lycklig för just det där natur-betyget då jag inledde kursen med ett rätt risigt E/D på första provet och inte riktigt kännt att jag har hängt med. det betyder att jag nu har 6 betyg från komvux:
A i Historia 2 och Samhällskunskap 1.
B i Samhällskunskap 2 och Engelska 6.
C i Information & Kommunikation och Naturkunskap 1b.
Nästa kurser blir svenska 2 och filmkunskap. filmkunskap verkar roligt och jag har många poäng att fylla så jag tog den. får se om jag vågar mig på lite fotokurser sen oxå? jag är lite larvig på det sättet att jag inte gärna vill söka kurser som jag känner mig osäker på - trots att hela poängen är att man ska lära sig. haha!
B i Samhällskunskap 2 och Engelska 6.
C i Information & Kommunikation och Naturkunskap 1b.
Nästa kurser blir svenska 2 och filmkunskap. filmkunskap verkar roligt och jag har många poäng att fylla så jag tog den. får se om jag vågar mig på lite fotokurser sen oxå? jag är lite larvig på det sättet att jag inte gärna vill söka kurser som jag känner mig osäker på - trots att hela poängen är att man ska lära sig. haha!
livet känns jävligt bra just nu (haha för att kurserna är slut - trodde att jag skulle få F i natur och har gått runt med massa ångest i magen senaste tiden) och jag längtar nått enormt efter våren. men jag hörde på vädret imorse att det inte blir nån vår dom närmaste 10 dagarna så.. ja, det blir väl en sväng till solariet kanske?
Julen, 2012.
skäms lite över att det var fler paket än vad som syns..
varför ska man alltid over do it?
varför ska man alltid over do it?
suttit och kikat lite på bilder (har egentligen suttit och skrivit skolgrejer och skickat in) och hittade dessa från julafton. vi firade tillsammans med min mamma, stig och saga. himla mysigt. jag gillar stora och bullriga tillställningar (för några år sen var vi hemma hos mattias kusiner och firade) men ibland är det så himla mysigt att lixom bara vara några få. dagen efter julafton kom mattias familj över så kidsen fick fira med alla. mysigt.
i år känns julen lite osäker. haha! vi vet inte om vi ska fira i spanien (mamma och stig ska bo i spanien under september - mars) eller om vi sparar spanienresan till nyår? vi får se. jag har bara varit utomlands på julen en gång tidigare (då jag var i sydafrika under några veckor tillsammans med pappa och saga) men för min del spelar det ju ingen roll - tänker mest att barnen vill ha snö och hela den biten? äh, vi får se!
åh, jag borde blogga mer. så mysigt att ladda upp bilder och minnas.
vega ida aliénor
instagram-bild, där av den dåliga kvalitén.
alltså denna lilla tjej.. inte så liten längre! på första bilden var hon 3,5 år och på andra bilden dryga 4,5 år. snart går hon i skolan, helst seriöst.. dom här åren går för snabbt. hon blir längre, smartare och roligare för var dag som gå. vackrare oxå. en kompis sa för ett tag sen "man tror inte att det ska gå att bli sötare än vega, men så ser man en ny bild och tänker 'jo, hon har blivit sötare' " ..haha! hon har blivit så mycket äldre i ansiktet och håret ska vi inte ens tala om - varför växer inte mitt så där mycket på ett år?!
hon ser så busig ut på den första bilden och så himla stor ut på den andra. årets foto skulle lika bra ha varit ett foto från förskoleklass eller ettan. hon ser så stor ut.. och stolt. fan va jag älskar den här ungen, hon är verkligen min lilla tjej. älskar marley to the moon and back men jag och vega, vi har nått speciellt. hon är mitt mirakel, det kan ingen ta ifrån oss.
bollen är rund.
bilder från förra helgen i stockholm, malmö och CPH.
förra helgen tog jag och lina, tillsammans med vega, tåget ner till malmö. jag minns knappt hur idén kom upp men i höstas snackade vi om en resa och helt plötsligt hade dom två människorna som aldrig kan bestämma sig bokat och betalt alla biljetter, bara så där! (har det någonsin hänt tidigare?!). jag jobbade massa månaden innan så jag skulle få en liten slant extra förutom csn då csn-pengarna bara räcker till "min del" av hyra, mat, räkningar osv. utan extrapengar har jag inte ett öre kvar och mattias har inte överdrivet mycket kvar heller och man vill ju gärna spara in när man är så fattiga som vi är just nu.
hur som helst hade jag jobbat närmare 40h och 12h av dessa var helg. hade även några timmar OB-tillägg så det blev en rätt bra slant. kunde t.o.m bjuda lina på lunch i CPH, grymmaste känslan. hatar att inte kunna vara så generös och fri som jag varit tidigare. jag har alltid kunnat bjuda vänner och jag ogillar att ha ett tillställning hemma där jag inte står för allt från alkohol till mat. hur som helst! vi drog till malmö där min pappa och hans tjej tina bor och på lördagen lämnade vi vega med morfar och drog till CPH. det blev mest julshopping men jag tror att vi redan nu planerar nästa resa.. men det får kanske bli i sommar?
det har varit lite gnabb mellan mig och lina, det blir så ibland, vi har ju trots allt känt varann sen vi gick i 8an tror jag? rätt många år sen med tanke på att vi fyller 27 år nästa år. haha! det var iaf skönt att få komma bort lite bara hon och jag, catch up lixom. man borde göra så med alla sina vänner - göra nått lite mer speciellt då och då. inte bara ut och supa eller like'a varandras bilder på instagram.
